Under den långa vintern drömmer man om prunkande blommor i rabatterna, egna krispiga grönsaker och mest av allt om att få samla familj och vänner omkring sig och ha fest.
I helgen hade vi sommarfest premiär-nästan hela barnaskaran på plats och många vänner. Grekisk meny och grillen i högform under översyn av gode vännen Bojan, som är en grillmästare av rang.
Då min nackskada har orsakat en del minnesfunktionsstörningar är jag ofta beroende av omvärldens förmåga att minnas det jag glömmer.
När det fallerar blir det som nu i helgen då vindolmarna glöms kvar i mikron (var goda även nästa dag!)och Kalamata-oliverna i kylen.
Desserten skulle ha krönts av vildrosblad, men det blev det inget av, då det helt fallit ur minnet.
Lyckat blev det ändå, om man betygsätter efter hur dags gästerna ramlar i säng. I det här fallet satt de sista övernattande uppe till halv 5!
Någon trädgårdsvandring hanns det inte med, men de flesta förirrade sig själva ut till poolen eller köksträdgården. Min trädgård som en gång var min stolthet är nu en vildvuxen djungel där ogräset vinner mark på bekostnad av rosor och dagliljor.
Resten av veckan skall ägnas åt rabattrensning och kanske börjar maken gräva de nya perennrabatterna.
Oavsett vilket så växer det. Nu blommar mina vackra irisar, kaprifolen sjunger på sista versen men rosorna står i knopp.
Och så kom de ovanliga mörkröda fibblorna tillbaka i hundratal. Tydligen växer de vilt bara på 3 andra platser i Skåne, så de är omhuldade gäster.
På Midsommar åker vi till goda vänner på fest, där har vi firat i många år, och trevligare Midsommar har jag aldrig stött på!
Men om en månad är det dags för nästa stora fest hos oss, och innan dess skall vi ha en litterär lunchbjudning i trädgården.
Då skall rosorna blomma och dess doft ligga som en mjuk dimma över marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar