Blir nog ingen nypotatis i år heller..

Baksidan av trädgårdslivet är en massa måsten.

Varje år så känner man en invärtes press att göra saker för att man liksom SKA göra just dem. Man "ska" ha egen färskpotatis til Midsommarsillen, mylla sin egen kompost, ta vara på fläderbären om hösten och göra saft och förstås så ska man ha det snyggt och prydligt i trädgården!

Om man som jag har fysiska begränsningar OCH dessutom inte är alls pedantiskt lagd, blir det lätt igenväxt och stökigt..

Jag brukar skyla över dessa mina tillkortakommanden med att ge saker nya namn. Min ganska skuggiga och kirskålsbelupna rabatt i den gamla trädgården fick några ormbunkar och hostor inplanterade och kallas nu woodland. Den stora högen med ris och gräsklipp (faktiskt maken som började skräpa ner där!) som ligger bakom min vackra Rosa Helenae Lykkefund, kallar jag för vild kompost ena dagen och Fjärilsrestaurang nästa...det växer massor av nässlor där och som många vet är det mums för fjärilar.

Ett år sådde jag honungsört på två höga jordkullar bakom stallet och de fröade av sig och blommade, till min och insekters förtjusning, i hela 4 år.

För ett par år sen slängde vi dit några gamla mjuka prydnadspumpor och året efter fick vi en skörd på nästan 50 nyya pumpor -helt gratis!

I år hann vi varken köpa eller sätta potatis i tid, hinner jag så beskär jag några av mina många rosor i helgen. Men det FÅR vara såhär. man måste sluta sätta upp alla dessa fanatiska trädgårdsmål. Världen går inte under utan egna tomater, potatisar eller hemgjord fläderbärssaft.

Visst är det härligt om och när det funkar, men man måste hinna leva också.

Det jag däremot satsar på i år är de gula rädisorna från Weibulls. Inte för att de är goda-nej de blev gigantiska på nolltid och kändes som att tugga på en barkbåt! Det är när de gått i blom och fått små delikata, spröda, lite peppriga fröskidor, som de är som godast! upptäckte denna asiatiska användnigsform i somrars och hade plötsligt en ny delikatess mitt framför näsan.

En annan sak som skall ordnas i helgen är lillens sandlåda-nu är han två år och det är hög tid att han får en sån. Han älskar att leka med jord och små spadar och nu kanske han låter de läskiga små sorkhögarna vara ifred!Jag är ju lite maniskt rädd för TVAR, den sk. orienterarsjukan, som ju är en variant av sorkfeber, inte sällan med dödlig utgång. men tydligen finns den bara på ngn enstaka plats i Skåne, så jag skall försöka släppa det där. Men en sandlåda är ju alltid skoj, inte minst för gästande barn. Och jag hoppas på många små och stora gäster i sommar! Har redan planerat in 4 fester....men de blir med köpepotatis!

Hörde just vårens startskott....

En koltrast kvittrade nere i parken där syrenerna nu fått stora svällande knoppar.

Startskottet för våren och för mig som skall till landet och se om trädgården. Massor av saker står på "Göra-listan" och som vanligt blir det väl bara en bråkdel som hinns med.

Det där med ris är en typisk vår-snackis!

Skall man ta bort riset om hösten, på våren eller rent av till sommaren när det börjat växa nytt grönt?

Jag brukar ta bort ris från mynta, gullris, spirea och lite annat ungefär vid den här tiden varje år. Då har eventuella fröer hunnit spridas eller ätas av småfåglarna. Dessutom är det enklare att se VAR sakerna växer, om man som jag är lite glömsk.

Det finns en särskild tillfredsställelse med att ta bort ris. Ljudet och känslan i fingrarna när det gamla torra riset knäcks med ett sprött "knaaak".

Och så blir det ju så fint efteråt.

I helgen skall jag också försöka rädda det som räddas kan i mitt lilla woodland. Mullvadarna och sork-monstren har ju rumstrerat om även där. Mitt bland ljusgröna rör av skira hosta-blad och små blyga ormbunkar, äkta Ramslök och en mängd julrosor med vaxiga blad och överjordiska blommor har det blivit en liten kulle. Den fanns där inte i höstas och jag har ingen aning om vad som finns därunder. Kanske är det sorkarnas högkvarter! Dit de tar sina skatter, mina lökar från tulpaner, påskliljor , crocusar och annat. Misstänker att de ratar alliumlökarna, för de skall ju inga djur gilla, enligt experterna!

Jag har satt Allium i alla mina rosenrabatter, de brukar blomma ett par år och sen försvinna helt-har ingen aning om vart!

Men det är ju det som är lite av tjusningen med att ha anlagt en stor parkliknande trädgård mitt ute på den blåsiga slätten. Bland alla ängar och fält. Vi försöker tukta naturen som lever tätt intill och den försöker ta över varje dag. Kampen mellan människa och ogräs är evig och skall nog så vara.

Jag skulle aldrig använda mig av kemikalier eller gift-det är inte bara miljövådligt, det skulle kännas som fusk!

Kampen går vidare mot små jordlevande däggdjur och kirskål och nässlor, för att inte tala om kvickrot!

Just nu står det 5-1....till dem.