När man längtar som mest så är den plötsligt här, våren! Eftersom jag fått ett segt och tråkigt virus missade jag häggen men det tar jag nu igen med blommande bondsyréner och konvaljer. Hela trädgården är fylld av min landskapsblomma Förgätmigej. Som en matta av ljusblå stjärnor...

Köksträdgården är så fin nu. I det största lannet har vi satt sättlök, sparrisärt, skärbönor, rädisor och morötter. I ett av de mindre ska det prunka av tio olika sorters solrosor, Ring of Fire är jag mest spänd på. Röd som en solnedgång och med namnet lånat från Johnny Cash kanske bästa låt. Där i samma odlingsbädd har vi också sått vallmo. Fyra olika sorter i nyanser från lavendel till aprikos. Mitt emot har vi det sista av lannena och där finns redan långt komna plantor av kronsärtsskocka, spetskål, stjälkselleri och dill. Som alla år har jag fuskat lite och handlat på Åbergs!

Runt Hattstugan lyser i år fälten gula av solgul raps. Skåne när det är som vackrast. På våra stora gräsmattor lyser miljoner gula solar i form av maskrosor, också vackert men inte riktigt som vi vill ha det. Den här söndagen skall därför ägnas åt gräsklippning och på vissa ställen några rejäla tag med lien.

Flädern har spritt sig som en präriebrand kring vårt hus, så även den skall tuktas hårt. Det är ju denna eviga balansgång, att kunna tåla vissa ogräs (eftersom man efter alla år nu resignerat för kirskålen, vitplistern och faktiskt den ljuva förgätmigejen!) men ändå visa att det faktiskt är VI som bestämmer. Vi gjorde nyligen om en gammal rabatt, tre små kuvade rosor som fanns här när vi flyttade in 1997, tror de är Rödhätte alla tre, hade nästan dukat under för gräs och kvickrot. Så vi grävde upp, gjorde större, och samplanterade rosorna med riddarsporre i tre olika kulörer samt ett vitt nattljus.

Det som ger mest glädje i trädgården så här års är upptäckten att många växter inte bara överlevt den stränga vintern, utan även spridit sig. Humleblomstren köpte jag på Åbergs för en del år sen och nu har de spridit sig över hela den stora parken.

Insekterna är inte lika många som de brukar, tycker jag, men de kanske bara är sena. Till 3-åringens stora glädje finns det i alla fall både rikligt med fjärilar och humlor. Bin har jag knappt sett några. Hoppas så att det inte är sant, det man sett tendenser till i USA och på andra platser, att mobilmasterna stör reproduktionen hos bisamhällen så att de helt dör ut. I så fall har teknologin ett alldeles för högt pris. utan bin inga växter, pollinering är viktigare än att vara nåbar 24/7!!

Hela vecka 22 skall vi ha fixarvecka på landet. Då får de vänner som kan och vill kika förbi och hjälpa till med lite vittning, grävning, målning, kullerstensläggning och allmänt fix. Det hela avslutas med en stor och trevlig fest!

Det är ju så man ska ha det på landet, en plats för umgänge, fester och att göra saker ihop. Men idag är det gräsklipp som gäller, och det skall läggas mellan jordgubbsplantorna som redan blommar så det står härliga till. I år ska vi inte glömma att näta dem, i fjol var det bara skatorna som fick färska jordgubbar!

När ett år känns som en månad....

Ett helt år sen jag skrev sist. Trädgårdsbloggar i all ära, men svårt att uppamma vare sig inspiration eller läsare om vintern. Jo, läsare finns säkert, såna som liksom jag själv suktar efter grönt, efter vår och blommor, humlesurr och koltrastars sång.

Vintern vi just lyckats slita oss ur var den längsta i mannaminne. I Skåne kom snön i mitten av november och låg kvar tills början av mars. Detta har nog inte hänt i modern tid. Men nu ÄR det vår. Längtan har ersatts av den där febriga känslan att inte riktigt hinna med. I år MÅSTE vi få ordning på vårt hus och trädgård. Vi ska nämligen ha ett husbyte med en engelsk familj i augusti, och de lär inte vilja ha provisoriska ellösningar inne och djupa gropar i gräsmattan ute.

Mellansonen har rensat vår damm, i helgen ska vi sätta igång pumpen så att inte alla mygglarver kläcks, det blir i så fall en sommarplåga som vi inte vill upprepa från i fjol.

Alla tulpaner som sattes i höstas har överlevt vinterns kyla och sorkangrepp. Den på bilden högst upp är först ut i år, en botanisk med lätt veckade blad vid namn Czar Peter.

Ser även fram emot de rosa narcisser som jag satt i lilla trädgården, "Pink Smile" heter de. Nu står de som stolta spjut i gräsmattan, bredvid min stora Louise Odier rosenbuske.

Förra helgen var vi tvungna att beskära våra största och äldsta klätterrosor hårt. Den japanska klätterrosen med sitt flor av vita enkla blommor hade blivit ohanterligt stor med armstjocka stammar längst nertill. Och den växte in under vinskivor och takpanel samt hade lyckats spräcka hela vår stallvägg på en hörna.

Nu får istället vår mörka skönhet Roseraï del Hay komma till sin rätt, nu skuggas hon inte längre av den japanska kusinen.

Det pågår även storstädning hos våra fågelvänner, pilfinkar, talgoxar och ett rödhakepar har bråda tider. Talgoxarna kommer som vanligt att få sina ungar i den gamla pumpen, samma visa varje år. I helgen kommer goda vänner från stan och skall fira påsk med oss, äta gott och umgås. Kanske lyckas vi lura dem att hjälpa oss att vitta huset. Det är nog flera år sen sist.