När man längtar som mest så är den plötsligt här, våren! Eftersom jag fått ett segt och tråkigt virus missade jag häggen men det tar jag nu igen med blommande bondsyréner och konvaljer. Hela trädgården är fylld av min landskapsblomma Förgätmigej. Som en matta av ljusblå stjärnor...
Köksträdgården är så fin nu. I det största lannet har vi satt sättlök, sparrisärt, skärbönor, rädisor och morötter. I ett av de mindre ska det prunka av tio olika sorters solrosor, Ring of Fire är jag mest spänd på. Röd som en solnedgång och med namnet lånat från Johnny Cash kanske bästa låt. Där i samma odlingsbädd har vi också sått vallmo. Fyra olika sorter i nyanser från lavendel till aprikos. Mitt emot har vi det sista av lannena och där finns redan långt komna plantor av kronsärtsskocka, spetskål, stjälkselleri och dill. Som alla år har jag fuskat lite och handlat på Åbergs!
Runt Hattstugan lyser i år fälten gula av solgul raps. Skåne när det är som vackrast. På våra stora gräsmattor lyser miljoner gula solar i form av maskrosor, också vackert men inte riktigt som vi vill ha det. Den här söndagen skall därför ägnas åt gräsklippning och på vissa ställen några rejäla tag med lien.
Flädern har spritt sig som en präriebrand kring vårt hus, så även den skall tuktas hårt. Det är ju denna eviga balansgång, att kunna tåla vissa ogräs (eftersom man efter alla år nu resignerat för kirskålen, vitplistern och faktiskt den ljuva förgätmigejen!) men ändå visa att det faktiskt är VI som bestämmer. Vi gjorde nyligen om en gammal rabatt, tre små kuvade rosor som fanns här när vi flyttade in 1997, tror de är Rödhätte alla tre, hade nästan dukat under för gräs och kvickrot. Så vi grävde upp, gjorde större, och samplanterade rosorna med riddarsporre i tre olika kulörer samt ett vitt nattljus.
Det som ger mest glädje i trädgården så här års är upptäckten att många växter inte bara överlevt den stränga vintern, utan även spridit sig. Humleblomstren köpte jag på Åbergs för en del år sen och nu har de spridit sig över hela den stora parken.
Insekterna är inte lika många som de brukar, tycker jag, men de kanske bara är sena. Till 3-åringens stora glädje finns det i alla fall både rikligt med fjärilar och humlor. Bin har jag knappt sett några. Hoppas så att det inte är sant, det man sett tendenser till i USA och på andra platser, att mobilmasterna stör reproduktionen hos bisamhällen så att de helt dör ut. I så fall har teknologin ett alldeles för högt pris. utan bin inga växter, pollinering är viktigare än att vara nåbar 24/7!!
Hela vecka 22 skall vi ha fixarvecka på landet. Då får de vänner som kan och vill kika förbi och hjälpa till med lite vittning, grävning, målning, kullerstensläggning och allmänt fix. Det hela avslutas med en stor och trevlig fest!
Det är ju så man ska ha det på landet, en plats för umgänge, fester och att göra saker ihop. Men idag är det gräsklipp som gäller, och det skall läggas mellan jordgubbsplantorna som redan blommar så det står härliga till. I år ska vi inte glömma att näta dem, i fjol var det bara skatorna som fick färska jordgubbar!
