Tomaterna har anlänt!!!

Enda gången jag i bloggsammanhang ens överväger textreklam är när jag vill slå ett slag för antingen Åbergs eller Ystad plantskola. Rolf i Ystad har varit min trädgårdsguru i 13 år nu och lotsat mig från glad amatör till hyfsat habil trädgårdskännare. Åbergs är en hyfsat ny bekantskap, jag upptäckte dem för bara 5-6 årsen. Men för en misslyckad frö-människa som jag är de guld värda. Inte bara för den trevliga, kunniga personalens skull utan än mer för det digra utbudet av frösådda småplantor till köksträdgården. Den riktigt late fyller hela sin köksträdgård med plantor från Åbergs; Rödkål, kryddor, bönor, pumpor och purjolök! Men riktigt så bekväm är ju inte jag. Dock blev det i lördags två kassar med plantor. Gul squash, dill (VEM orkar vänta på dill!!), persilja, några cremegula, fyllda tagetes som såg ut som ballerinor av Degas, samt fyra olika tomatplantor. Tre som inte skall tjyvas och en som ska!

Då det inte står namn på krukorna har jag redan glömt nästan allihop. Men en heter Supersweet 1000, har jag för mig. En var en mycket tidig rund, platt rysk...och ytterligare en bifftomat med kanhända spanskt ursprung, röd med gröna strimmor skall den bli. Och så den där tjyvvarianten-tror den var med grönt fruktkött, ja, som ni hör är jag riktigt hopplös. Men jag har satt en vit pinne i den som skall tjyvasm så den inte blandas ihop med de andra.

Det blåste kallt i Skåneland i helgen och regnigt var det bitvis. Små ombonade tomater kan då inte chockas genom direkt flytt till friland, utan måste varsamt avhärdas. Eftersom vi enbart är på landet under helgerna än så länge, står nu tomaterna och squashen på vår öjusa fönsterbräda i sovrummet därute. Men dillen och det andra kom i jorden.

I söndags tog jag även en snabb trädgårdsinventering. Glädjande nog har alla mina pioner utom en klarat vintern. Finlands vita ros har knoppar för första gången och mina söndergnagda äppelträd blommar, bokstavligen för livet, på bar kvist!

Alla mina fyra rhododendron och azaleor har lämnat oss liksom Blåregnet. Liquid Ambran jag varit så stolt över ser också heldöd ut!

Men det är bara att ta nya tag-nu är tid för eftertanke-två stora nya rabatter skall annläggas och tre gamla bli gräsmatta igen-så är livet i trädgården ibland, gammalt får ge plats åt det nya. Och det råder djungelns lag-den som inte överlever utan massvis med extra omsorger, blir i bästa fall flyttad eller som värst kasserad! Usch, jag tillämpar ju nästan arbetsplatsregler i min trädgård. Hårt och inte speciellt rättvist-men slutresultatet är förhoppningsvis en prunkande trädgård som tål att visas upp och njutas av under alla årets månader.

Fröna sådda och rosorna beskurna-nu skall jag bara rulla tummarna!

I min lilla gröna Trädgårdsbok står det den 10 maj 2001 såhär; Mina vackra luktärter drog iväg och blev långa spröt, Mollucella fröna och de dyra Bombaxen blev ingenting, jag är nog INGEN frömänniska!"

Och vad lärde jag mig av det?

Förra våren satte jag för första gången egna tomatfrön i mini-växthuset. De kom så fint, planterades om i ett lagomn soligt fönster i större krukor och knaaaaaak, drog iväg och blev rangliga innan jag hann avhärda och sätta ut dem på frilandet som jag förberett så noga. (I mitt fall betyder det att maken grävt där jag pekat!)Tyvärr kom de ut ganska sent, men två dagar innan första frostnatten i höstas plockade jag mängder av omogna gröna tomater som sen las i god lag och syltades in. Underbara både till Kalvstek och älg!

Men egna solmogna tomater att äta som äpplen, blev det inga, tyvärr.

I år köper jag mina tomatplantor på Plantskola (hoppas Åbergs har några kvar när vi skall dit nästa helg...)

För jag ÄR ju ingen frömänniska!

Jag vill så gärna-varje år köper jag massor av roliga påsar,, ofta både Thmpson, Mrs Fothergill och andra engelska sorter, och så sitter jag där och ser mina små plantor förtvina och dö. Tror man måste bo på landet för att kunna ha både stora och små växthus igång...

Men helgen som gick var enormt fruktsam-i jorden kom både portlak, lila morötter, yvå olika sorters rädisor (de gula träiga vill vi ju bara ha fröskidorna av!) och sen blev det blandad sallad, två sorters pumpor (varav en dammigt lila som jag ser mycket fram emot)rödbetor och slutligen sockerärter.

Precis allt jag behöver! Lite blomfrön åkte i marken av bara farten, Prins Gustafs öga, indiankrasse och solrosor, för de kan jag inte vara utan. Både ringblommor och Gurkört har själva fröat sig, så de får stå där de är.

I rena våryran beskar jag 22 av mina nu cirka 100 rosor (decimerade från 155 olika sorter!)så jag har en bit kvar.

Gladde mig åt att Ramslöken blommar i mitt woodland och verkar ha etablerat sig där, liksom min varigerade Ilex (järnek).

Så nu är det väl bara att sätta sig i trädgårdssoffan och rulla tummarna och lyssna på näktergalen, då?

(Eller så kan jag ju peka ut för maken var han skall rensa Kirskål och nässlor...)

Men några fler frön blir det inte i år.

Kallaste maj i mannaminne...

I ens trädgårdssjäls alla skrymslen bor en längtan efter jord och ljus. Efter spirande fröer och knoppar som bär frukt.

I år har jag inte ens hunnit få fröerna i jorden, snopet nog. När vi var på landet förra helgen var det visserligen +15 grader, men ganska blåsigt. Det enda som hanns med var lillens sandlåda och hans nya gunga.

Mina 6 trädgårdsland är bara ett virrvarr av förra årets gamla växtdelar, lite gräs, mossa och sorkhögar.

I en trotsig rad växer den danska sjuårslöken (piplök) som jag köpte fröer till på Netto för säkert fem år sen. Där kan man snacka om en växt som sköter sig själv! År efter år kommer de upp och är vårens första primör. Goda att klippa över äggmackan eller att blanda i sallader.

Jag har mängder av fröer att ge bort till vänner och bekanta, bara säg till!

Maj i år har ju än så länge varit en vädermässig besvikelse. Vanligtvis åker vi ut till landet varje helg och donar i rabatter och har oss.

Det som inte kommit i jorden ännu lär väl knappast ge någon riklig skörd, men jag chansar ändå på lite rädisor, morötter och sallad. Säkra kort som är så goda att plocka och äta till frukost!

På landet blommar Gullvivor, tulpanerna är på gång och Narcisserna är som allra vackrast.

Ett år fick jag narciss-feber och köpte ett tiotal olika sorter i ljuva aprikos och persikofärger. Palmares, Spring Bride och allt vad de hette står nu och lyser som solar i det långa gräset.

Och de förökar sig villigt om än ganska långsamt.

En annan favorit i min tidiga vårträdgård är violerna. De bldar en tät matta och smakar subtilt och ljuvligt när man äter dem råa! Har länge tänkt kandera och spara i lufttäta burkar, men det har inte hunnits med..nästa år kanske!

Om jag hinner skall rosorna beskäras nästa helg, annars får de klara sig själva ett tag till. Jag har av olika orsaker tvingats vara sen med beskärningen förut och de blir vackra ändå, kanske lite mindre prunkande, men fina.

Längtar efter min japanska klätterros som är säsongens första blommare, och häl i häl slår Rosarïe d´Hay ut. En vacker rugosa med djupt, djupt lilaröda blommor, Den doftar fantastiskt och står i blom ända in på hösten..

Men dit har vi långt kvar-snart har vi försommar...hoppas på värme!